För en tid sen kom jag i kontakt med en bloggande tjej som heter Ida som var på väg att läsa till pt. Jag gav mina åsikter och tankar runt det, och vi har efter det mailats några gånger om olika saker. Hon är dansös och det är alltid intressant att läsa om saker man inte har så bra koll på, man stärker sig själv genom att läsa om något som man inte vet så mycket om.

Rörlighet var det ja…

IgÃ¥r läste jag pÃ¥ hennes blogg att hon ville ”1:a majträna” och jag mailade henne och bjöd in henne till oss pÃ¥ Takkei. Hon kunde ses och ville köra, jag hade ingen aning om hon kört tyngdlyftning förut sÃ¥ vi fick börja frÃ¥n början, sÃ¥klart.

Allt blir enkelt om man förstår grunden och ökar svårighetsgraden succesivt

Var lite osäker på om hon gillade vårt tänk runt muskelträning vs. rörelser, men fick det ganska klart för mig när jag läste hennes blogg förut.

Länk till hennes inlägg 

Riktigt kul att läsa att hon gillade det och ser fram mot nästa möte med henne! Kul att testa att träna en dansare då de har god kroppskännedom och rörlighet! Att hon dessutom har koll på teorin runt träning genom pt-utb och sina dansuppdrag är ju bonus i kanten!

PT-online, eller web-PT, har ni hört uttrycken förr? Kort sagt att vara någons PT via nätet och ha mailkontakt eller kanske telefon, jag är lite osäker på hur det går till faktiskt, men gissar på mailkonversationer.

Jag har fått frågan några gånger: Kan du tänka dig att vara min web-pt? Jag ljuger ju om jag inte tänkt tanken, men har beslutat mig för att en gång för alla säga nej till sånt, av lite olika anledningar:

* PT, personlig tränare, känns inte sÃ¥ personligt att inte ses. Redan där brast poängen med mitt yrke…

* Min syn på träning handlar mindre om vilka övningar man gör, och mer om hur man gör övningar i uppstartsskedet. Skaderisker och effekt är det jag tänker på, knä, fotleder, rygg, axlar, armbågar, handleder mm,  det finns så oerhört många saker som jag håller koll på när jag tränar någon, som jag inte har möjlighet att göra via mail.

 

Marklyft i bÃ¥da fallen…

* Trist att inte få hjälpa någon att hitta bra övningar som passar just för deras kropp och målbild. Billigare för kunden att googla fram träningsprogram i så fall.

* Min möjlighet att coacha och pusha, få folk att få en förståelse för vad det är vi gör och varför.

Så nej tack. Jag fortsätter träna folk öga mot öga för det är det jag tror på och som jag vet fungerar. Givetvis kan jag guida och hjälpa folk i allmänhet, det är en helt annan sak.

När jag gick min utbildning -09 så fick jag för första gången höra talas om ett företag som hette Takkei. Det jag fick reda på då fångade mitt intresse:

Ett koncept som utgår från olympiska lyft. En tränare – en klient – ett rum

Detta var det enda jag visste dÃ¥, och jag blev oerhört lockad av ”En tränare – en klient – ett rum”, inga maskiner, inga krusiduller, bara fria vikter och totalt fokus. Det som ocksÃ¥ sades var att Takkei bara ville ha det bästa av allt. Lokaler, stänger, vikter, tränare, träningskoncept, endast det finaste och bästa dög. En dröm om att fÃ¥ ta del av detta dök upp, utan att egentligen veta om vad det var jag drömde om.

Jag kom i kontakt med två killar som jobbade på Takkei på en utbildning och vi hade kul ihop, käkade, tränade..allt som man gör när man har kul ihop. Jag tänkte inte nämnvärt på att de jobbade just där de gjorde. Men sista utbildningsdagen så kom vi fram till att hålla kontakten, och att de sa att om mina tankar på att flytta tillbaka till Stockholm inte bara förblev tankar så kunde vi se vad det kunde leda till.

Det ena har lett till det andra, vi har pratats vid några gånger, jag har varit med företaget på träningsläger. En tanke har sakta men säkert börjat rota sig och vågat fästa sig i mitt huvud att det här kan faktiskt hända. Min dröm, en verklighet?

Whiteboard på Takkei

Fredagsmöte med rekryteringsansvarig och vd, företagets uttalade mål är att bli världens bästa tränare. Tillsammans som ett lag kan vi bli det, och jag kan bli en del i det laget. Mötet mynnade ut i en brunch på lördag tillsammans med fler Takkeiare, och att jag skrev på papper om att börja jobba på Takkei.

Anställningsavtal skrivs

Ett anställningsavtal och en påse med kläder senare ger jag mig av med en känsla i kroppen som är helt obeskrivbar. Ett leende har funnits på mina läppar hela helgen.

Möt Takkei, min nya arbetsplats (datum lite oklart dock, Ã¥terkommer). Jag är sÃ¥ stolt, mina nya arbetskamrater är helt underbara och jag längtar efter att vara här pÃ¥ ”riktigt”.

Fick i förra veckan ett samtal från en medlem på gymmet, som ville träffas och prata om personlig träning, vilket hon var intresserad av. Givetvis bokade vi in ett möte, och jag fick mig en rejäl överraskning när jag fråga vad hon ville, konkret med att anlita mig.

Det vanliga är ju, bygga muskler, må bra, minska fett, öka kondition, men hon här skilde sig från mängden:

- Jag vill kunna stå och gå på händer innan juni. 

Nåt sånt kanske?

Hur kul som helst kände jag spontant, och jag blev ju nyfiken såklart och frågade varför hon ville det så gärna. Svaret blev att hon bara ville, för det var nåt hon har velat länge, varför vet hon inte riktigt men det kändes dumt att inte lära sig nåt man har velat så länge.

Fantastiskt svar, och jag hoppade jämfota inombords av glädje, det här kommer bli jättekul!

Lyssna på orden: Personlig tränare. Det säger allt om yrket egentligen. Du, just du ska känna dig speciell just den timmen. Att anlita oss är ju inte bara som att gå till IKEA och köpa en stol (inget ont om företaget i övrigt), det handlar ju om två människor som ska samarbeta för att uppnå just ditt/dina träningsmål. Jag har några enkla tips om hur du lyckas välja den som är rätt för dig.

* Kolla utbildningen, fråga varför han/hon valde den utbildningen. Finns ju viss problematik i detta: Läs detta.

* Erfarenhet är viktigt, PT-utb är ganska korta (men intensiva) och det gäller att skaffa sig erfarenhet (klienter eller vidareutbildningar). En oerfaren mÃ¥ste sÃ¥klart ocksÃ¥ fÃ¥ chansen att bli erfaren, det är ganska logiskt att nÃ¥gon som jobbat nÃ¥gra Ã¥r har erfarenhet av nÃ¥gon klient som har liknande mÃ¥l och förutsättningar (skador, mediciner…mm) som liknar dig sen tidigare.

* Sociala kontakt, mellan dig och din (blivande) PT. Att jobba ihop så intensivt som man gör,ställer krav på att du mår bra, att du känner förtroende för varandra. Innan du bestämmer PT, ta gärna tiden att prata med de du känner är intressanta. Personkemin är viktig! På samma sätt känner jag in mina klienter. Känns det inte bra så kan jag ju inte jobba vidare med den personen. Vi måste kunna snacka och skratta tillsammans, Mår vi bra tillsammans kommer vi nå oanade höjder.

Utgå från dina mål, fråga vad PT:n har för erfarenhet av just detta.

Vad händer om du blir missnöjd? På mitt företag (sats) så är pt-timmarna inte bundna till en pt, utan du kan fritt välja att byta pt för att få den som du känner att du får ut mest av. Känns PT:n bra, ok. men hur vet du att inte den andra PT:n får dig att känna det ännu mer rätt? Varför inte prova sig fram, känns nån PT intressant, testa en timme eller två, hur känns det?

Lovar PT:n guld och gröna skogar? Ger PT:n garantier? Jättebra, men se upp lite, för jag personligen känner att jag inte kan inte ge garantier. Jag kan däremot garantera dig att jag kommer göra allt som står i min makt för att du ska nå dina mål. Det handlar om att du ska ta rätt beslut även utan mig (beroende på mål). Träffar jag en klient två timmar i veckan så är det 1,1 % av din tid, den tiden är för lite för att jag ska garantera nåt. Bollen ligger i slutändan hos dig.

Det är mina små spontana tips till dig som funderar på att skaffa PT, eller kanske redan kör PT med någon.

Lycka till!

Idag körde jag en av mina klienter, som vanligt. Men vi avslutade med en liten specialare!

Den här övningen:

Han skulle göra hundra stycken på en chinsstång som är 2.35 m upp. Det tog honom imponerande 9 minuter 24 sekunder. Galet bra jobb!

Som personlig tränare använder man diverse redskap på gymmen för att få ut så mycket som möjligt av träningspasset med klienten. En av mina absoluta favoritredskap är, mig själv, alltså manuellt motstånd. I övningarna har jag möjlighet att förändra motståndet för klienten beroende på mitt syfte. Dessutom är det ibland lite trist att stå bredvid klienten när hon/han tränar.

Ibland använder jag mina händer, och ibland använder jag mina handdukar för att få till olika övningar. Oerhört effektivt!

Det här med manuellt motstånd var nåt jag aldrig ens hört talas om innan min utbildningm och nu använder jag mig en hel del av det. Att dessutom inte vara beroende av en enda maskin eller stång i hela gymmet gör ju saken ännu bättre!